Paulina the peanut

Veckans kanske bästa tips kommer här, och den här gången är det filmen "Stockholm Boogie" som står i filmbloggens centrum.



Filmen handlar om Jerka ( Erik Johansson) som bor på söder i Stockholm och som just gjort ett uppehåll med sin flickvän Therese. Allt utspelar sig under en sommarnatt då Jerka tillsammans med den galne kusinen Hoffe ger sig ut i stockholms nattliv för att ha roligt och hylla Jerkas nya frihet. Hoffe (Jens malmlöf) är en riktig kvinnotjusare och vill till varje pris hitta någon lämplig och intresserad tjej som kan delta i sällskapet. Så småningom hittar de Nathalie, som må vara lämplig men dock inte så överdrivet intresserad, som de så småningom får med på deras äventyr i sommarnatten. 
De hamnar på den ena festen efter den andra, medan Jerkas avundsjuke flickvän Therese är på desperat jakt efter dem båda. Under kvällen gör Hoffe allt han kan för att han och Jerka, tillsammans med deras nyfunna ragg, ska få den mest galna och minnesvärda kvällen någonsin, medan Jerka försöker lista ut var han själv befinner sig i sin brustna relation. Therese hittar så småningom den osäkra, vänliga men också extremt känsliga Steffe som i sin bil kör runt henne för att hon ska kunna finna Jerka och hans sällskap. Detta besynnerliga möte kommer senare få oanade konsekvenser i filmen, när de två hit och dit-flängande sällskapen mer eller mindre krockar med varandra.

Stockholm Boogie är en film som representerar Södermalms galna uteliv och vad som kan hända när man kombinerar en förvirrad kille, psykopatisk flickvän, idiot till kusin och en snygg tjej som egentligen inte har med saken att göra. Visst kan man tycka att det är roligt, själv tycker jag att sprit och ragg är något av de mindre fängslande underhållningsknepen. Handligen är minst sagt luddig och smått ointressant, men det som gör filmen så förfärlig är ändå den otroligt klantiga filmningen, manuset och brist på trovärdighet hos skådespelarna.

Jag är verkligen ingen expert när det kommer till film, men jag är i alla fall så pass smart att jag vet att solen oftast inte lyser mitt i natten i Stockholm, särskilt inte när den helt plötligt slutar lysa och det blir kolsvart i nästa scen. Småfel som dessa finns överallt i filmen, och man undrar om de ens tittade igenom filmen efter att den klippts och redigerats? Det andra frågetecknet är manuset. Ord som "fan" och "fitta" förekommer oftare än andra ord, och i slutet i filmen undrar man (bland mycket annat) om denna brist på talförmåga verkligen tillförde något till handligen. Sist men inte minst, skådespeleriet. Jag måste säga att jag är besviken på Erik Johansson som tidigare spelat trovärdigtroller i över 15 filmer, och har en lång erfarenhet av svensk film. Hur kunde han ställa upp i denna amatörfilm, som för övrigt endast inkluderar en lång lista av dåliga skådespelarinsatser.  

Bröderna John och Karl-Uno Lindgren står för regin, och jag kan inte mer än bara undra vad som försiggick i deras huvuden när denna film släpptes år 2005. Jag säger nu till alla er som inte sett den - se den inte. För denna film är mer än bara ett fantastikt frågetecken i den svenska filmindustrin, den är en stor fet tummen NER.

Byebye Stockholm Boogie/ Paulina

Jag tänker starta denna filmtips-blogg med en av mina favoritfilmer, alltså en film med en gigantisk   - stämpel.

Filmen jag tänker tipsa om heter "fabuleux destin d'Amélie Poulain, översatt: Amélie från montmartre. Detta är en ganska gammal film, den kom ut i Sverige, oktober år 2001 och har sedan dess tilldelats 5 Oscar, hela 51 stycken andra priser och 46 olika nomineringar.

Amélie från montmartre är en fransk film som utspelar sig i Paris, och i huvudrollen ser vi Audrey Tautou (Da vinci koden) som Amélie Polain. Amélies barndom var väldigt stel och opersonlig, medan Amélie som vuxen ändå är en färgsprakande personlighet men med en rädsla och försiktighet som ibland står i hennes väg. Hon är mycket nyfiken och uppmärksam på sin omgivning, och en dag bestämmer hon sig för att skipa rättvisa i världen på hennes egna vis. Detta gör hon helt enkelt genom att göra livet lättare för de som behöver det, och livet lite svårare för de som gör sig förtjänta av det.

På vägen genom detta finner hon den man som hon tror är hennes livs kärlek. Hon är fast besluten om att träffa honom, men hennes rädsla och försiktighet står henne lite i vägen. Istället väljer hon att hantera denna kärlekshistoria på sitt eget lilla vis, och i kombination med rättvisan hon skipar i sin omgivning utgör hon en underbar värld och ett sätt att leva.

                                                                                                 

Amélie från montmartre är en av de där filmerna som kommer ca. en gång vart tionde år, och som helt plötsligt gör att man kliver upp ur soffan med ett stort leende och sätter allt det vackra och goda i världen framför det onda. Det är en film man kan se hundra gånger och ändå hela tiden fortsätta upptäcka nya saker som gör filmen så fantastisk, som att hitta ett paradis i en oändlig öken. Det finns dock ett krav för att man ska gilla filmen: Det krävs fantasi och glädje. Utan dessa två kan man omöjligt förstå vad filmen ens handlar om.

För jag säger då det, har man inte sett denna film har man missat en av historiens absolut bästa filmer - och har man sett den och inte tyckt om den, då föreslår jag att man går en kurs och skaffar lite fantasi och livsglädje, illa kvickt! För det är just det detta film-under handlar om, livlig fantasi och livsglädje.

Det blir alltså en stor fet TUMMEN UPP för: Fabuleux destin d'Amélie Poulain - Amélie från montmartre.

Se och njut /Paulina

Denna blogg kommer från och med nu formas utifrån en blogguppgift i Svenska C. Temat på den nya bloggen är filmtips, och den kommer innehålla tips på bra och dåliga filmer, med ett tips per inlägg.

Inläggen kommer att vara upplagda som så att jag först beskriver kort och objektivt vad filmen handlar om, och sedan fäller in personliga kommentarer om vad som är bra/ dåligt. Därefter kommer jag antingen ge filmen tummen upp eller ner, så att läsaren sedan kan följa mitt tips genom att se filmen (vid bra kritik), eller låta bli (vid negativ kritik). 

Mitt syfte är att få läsaren att välja "bra" filmer, och undvika att se de "dåliga" genom information, kritik och personliga kommentarer.

Innehåll: Filmtips - bra och dåliga filmer

Målgrupp: Ungefär 15 år och uppåt.

Syfte: Att ge bra filmtips och motivera mina val.

Stil: Personligt och balanserat mellan seriöst och lättsamt.

Dagens fråga är, ska det verkligen behöva vara så? Ska man behöva känna ångest när man går estet och ska börja tänka på framtiden?

Jag valde estetlinjen för att jag inte visste vad jag ville hålla på med i framtiden, för att den var studieförberedande och även innehöll såna ämnen jag kände mig intresserad av. Nu när jag sitter under ett moderatstyrt Sverige med ett poängsystem som ska ändras enligt deras politik år 2010, kan jag inte annat än ångra att jag inte valde något annat än just estet. Vi sitter med individuella valen inför nästa år, skolan har flyttat produktionen* från de valbara-poängen (där de lovat att den skulle ligga), till de individuella och jag måste välja bort det enda jag sett fram emot sedan jag började gymnasiet. Men vad har jag för val? När poängsystemet ändras kommer de ämnen som ger högst poäng i den genomsnittliga betygssiffran vara språk och matte. Inget annat. Det är dessutom inte de språk/mattekurserna som redan är involverade i kursen som ger extra poäng, utan de är de som man valt utöver det man egentligen läser.

Jag har alltid haft svårt för matte, ändå blev mina individuella val inför nästa år Matte C och franska steg 1. För jag insåg, om matte nu är så viktigt, och jag inte får några extra poäng för de mattekurserna jag läser, då är min enda chans nu på gymnasiet. Jag har mött flera som varit tvungen att läsa ytterligare mattekurser på komvux eftersom de har visat sig vara nyttiga att ha på papperet (Sverige är ju som alla vet byggt på papper), och eftersom komvux förmodligen inte existerar inom en snar framtid så har jag blivit starkt rekomenderad att väja "nyttiga" kurser på gymnasiet när det fortfarande är fritt/gratis. Jag antar att det bara är att bita ihop, men det känns som att jag hellre hade valt en samhällslinje eller liknande och valt till kurser som jag känt mig intresserad av på individuella-valen, istället för tvärtom.

  <-- dagens elever?



Det kan låta som en överdrift, men jag känner mig nästan lurad, och tanken på att jag förmodligen hade kommit in på både samhälle och natur med mina högstadie-poäng, gör inte att det hela känns bättre.. Sen kan jag inte heller låta bli att undra, vem är det som bestämmer vilka ämnen som är viktigare än andra? Vem säger att matte är viktigare än bild? Vi behöver kultur (oavsett vad moderaterna tycker)! Och ska man verkligen behöva känna ångest när man tänker på framtiden, bara för att man inte hade en klar bild av vad man ville göra, när man gick i nian? Jag tycker faktiskt att det är lite av en skandal, man känner verkligen inte att det finns så många valmöjligheter. Jag måste välja ämnen jag avskyr i gymnasiet, bara för att jag går estet och inte är bombsäker på om jag vill bli konstnär, musiker eller skådespelare, eller om jag ens vill jobba med något estetiskt över huvudtaget. Och moderaterna snackar om frihet... Men de gör ju så här för att de vill stoppa att elever väljer kurser som de vet att de är duktiga i, bara för att de ska få höga poäng. Och visst finns det elever som gör så, men om man tänker närmare på saken; Vilka ämnen brukar man få höga betyg i? JO, de ämnen som man är intresserade av och tycker är roligt. Jag tycker att det låter väldigt rimligt att man ska få välja vilka kurser man ska gå, och varför, utan att behöva känna att ens framtid blir hugget i sten när man är 16-18 år gammal. Om jag t.ex. skulle läsa till dagisfröken under hela mitt liv tills jag är 23 år och sedan komma på att jag vill bli advokat, så ska det inte vara en omöjlighet, om man bara är redo att jobba för det. Men så känns det lite nu, och det är fel! Det kommer bli svårare att plugga upp efter gymnasiet, och det kommer bli svårare att komma in på de högskolor/universitet man vill om man inte har läst tillräckligt mycket av de kurser som väger tyngre än de andra. Det blir svårare att få ett jobb man vill ha ju senare man kommer på vad man vill bli i livet. Därför vill moderaterna att man ska ha en fullfjädrad livsplanering när man fortfarande går på dagis, kissar på sig och äter sand.

Därför blir dagens "tummen ner" faktiskt två "tummar ner", nr 1. Moderaterna och deras skitpolitik som förstör mitt liv, tack gode gud att de inte kommer bli omvalda!
Nr2. Skvaderns gymnasieskola som lovade att produktionen skulle ligga på de valbara kurserna, men som satte den på de individuella valen och därmed egentligen tog bort hela produktionen eftersom det nästan inte är någon som kommer välja den nu, förutom de som vill jobba som konstnärer eller liknande, eller som helt enkelt glömt att tänka på sin framtid (lång mening). Varken bildarna eller musikarna har heller några kurser att välja mellan på valbara, vilket de också lovade men inte slog in. DÅLIGT!

Men var lugn allihopa, det är inte bara skit! Jag ska försöka göra ett riktigt "tummen upp" inlägg snarast, så ingen deppar ihop totalt. Men tills dess får man vara lite butter om man vill, men jag ska fixa terminerna 08/09, trots olidliga mattekurser och franskababbel. Jag har ju projektarbetet att leva på, där jag ska se till att hitta på nåt riktigt kul och så "onyttigt" som det bara går! Jag ger mig själv och mina vänner en lycka-till-spark i baken, solen börjar lysa och vi traskar vidare. Jag tänker inte sluta som en lodis på navet (main-skräckexemplet), utan jag vill jobba precis med det jag trivs allra bäst med! Vad nu det är... Och det tycker jag att alla borde få chansen att göra!
Så låt oss drömma oss bort, till bättre ställen så långt borta från Fredrik-Babyface-Reinfeldt som möjligt, så kommer det kännas mycket bättre!

"We are the world, we are the children" Kämpa på vänner! / Paulina the peanut


*Produktionen = Ett megaprojekt som alla esteter får chansen att vara med om i trean, där man blandar bild, musik och teater och skapar en upvisning som sedan visas för allmänheten)